Sitter jag här och jäspar så tårarna rinner, är ap trött så ska dra mig till sängen snart. Det skulle bli en tidig kväll i ikväll men har nyss kollat klart på ett tv program om narkolepsi som jag tycker va viktigt att titta på eftersom det angår mig och min vardag, eller rättare sagt, hela mitt liv. Även fasst det var ett brittiskt program och det var nå störningar så att texten inte syntes, så lärde man sig lite om hur man ska hantera det här. (Engelska är nämnligen inte emelies starkaste sida. ) Den här dokumentären gjorde mig lite rädd och orolig också. speciellt när dom sa att en av de här tjejerna hade gått med diagnosen i 40 år och en av killarna hade fått en av de starkaste medicinerna men hjälpte inte riktigt. Grr, ryser. jag ska då fassen inte gå med det här i typ livet ut. Då dööör jag häldre... Brr ...
Rästen av kvällen har jag ägnat min tid åt  träning och plugg . Alla dessa ekvationer börjar flyta på riktigt bra nu och träningen gör framsteg  efter en tids uppehåll. It's great ;) 

de va de de.... Nu blire sooooova ;) (: